Debatt och motioner

februari 10, 2011

Häromdan var jag inne och kollade på Älmhults kommuns debattsida och svarade på ett inlägg om snöröjning. När jag formulerat svaret tyckte jag att det här var ett bra ämne till en motion i fullmäktige.

När man sitter i majoritet i kommunfullmäktige så behöver man oftast inte skriva motioner för att få upp en fråga på dagordningen. Särskilt gäller detta om man är ordförande i en nämnd. Det skulle verka närmast löjligt om jag motionerade om frågor som ligger inom Socialnämndens område, där jag ju är den som har sista ordet om vad som ska stå på ärendelistan.

Snöröjning och parkeringsplatser för funktionshindrade däremot ligger inte under Socialnämnden, och därför tyckte jag att det enklaste sättet att få igång en diskussion om detta var att skriva ett par motioner.

Här kommer dom i sin helhet:

Ett tillgängligt samhälle, även när det snöar.

Efter något decennium med snöfattiga vintrar hade vi nog lite till mans glömt hur det kan se ut i en tätort när snödrivorna tornar upp sig. Denna och den förra vintern har vi dock fått en rejäl påminnelse om vilken breddgrad vi bor på.
Om vi menar allvar med ett tillgängligt samhälle måste vi se till att det, åtminstone inom rimlig tid efter ett snöfall, är möjligt att ta sig fram även med rullstol, rollator och barnvagn utan att behöva ge sig ut på gatan mitt ibland biltrafiken.

I våra bostadsområden har det också uppstått diskussioner om vilka regler som gäller för snöröjning.

Ingen skugga ska falla över de duktiga snöröjarna, som bittida och sent ställt upp för att göra det bästa möjliga av situationen.

Däremot bör vi, när den nya centrumplanen kommer ner på detaljnivå, beakta hur snöröjningen ska gå till, var man ska lägga snödrivorna så att dom inte t.ex. blockerar övergångsställen, vilka gång- och cykelvägar som ska prioriteras etc.
I bostadsområden bör vi se över regelverket och sen se till att alla, boende och snöröjare, får en tydlig och lättförståelig information om vad som gäller.

Jag föreslår

att en detaljerad plan för hur snöröjningen skall gå till upprättas i samband med förändringar i utformningen av torg, gator, trottoarer samt gång- och cykelvägar.

att regelverket för snöröjningen i våra tätorter ses över och samlas i en tydlig och lättförståelig information till snöröjare och fastighetsägare.

 

Tilläggsskylt till parkering för funktionshindrade

För att få till stånd ett samhälle som är tillgängligt för alla räcker det inte med enbart lagar, förordningar och regler och ett utbyggt kontrollsystem för att se till att dessa efterlevs.

Det krävs också en attitydförändring hos oss alla, en insikt i och en empati för hur det kan vara att ha ett funktionshinder.

Mitt förslag till åtgärd har provats i några kommuner, bl.a. i Markaryd.

Jag föreslår

att en tilläggskylt med texten ”Lathet är inget funktionshinder” sätts upp på kommunala parkeringsplatser för funktionshindrade i Älmhults kommun.

Om förenklade lösningar, valfläsk och pudlar

september 15, 2010

Så här i valtider är det alltid frestande att gå ut med populistiska förslag. Och den frestelsen har Socialdemokraterna och Vänstern fallit för och förespråkar den förenklade lösningen att gå tillbaka till som det var förr. Tyvärr har verkligheten ändrat sig, och vi måste se framåt och försöka ta hand om alla våra äldre på bästa sätt.

Här kommer ett uttalande från Alliansföreträdare i Socialnämnden:

(S)olidaritetstänkandet – vart tog det vägen ??

En enig socialnämnd tog ett beslut i början av 2009 om blandat boende för våra äldre på alla äldreboenden i kommunen och att upprätta ett demensteam som förstärker på de avdelningar där det behövs. Grunden är att vi lever allt längre och därför hinner fler äldre utveckla en demens. För närvarande har 80 % av de som bor på våra äldreboenden någon form av kognitiv svikt och de särskilda demensboenden vi hade räcker inte på långa vägar till för de som uppvisar symptom på det vi i dagligt tal kallar ett dement beteende.

 Nu har socialdemokraterna vänt i frågan och vår undran är: För VEM och VARFÖR? Hur tänker man behandla våra äldre i kommunen? Hur många olika boendegrupper, anpassade för olika sjukdomsbilder, krävs i kommunen?

Vi i alliansen vill att alla ska acceptera och förstå att åldrandet tar sig uttryck i olika former och att vårt beteende skiftar med ålder och sjukdomsbild. En demens utvecklas i olika faser och vårdbehovet skiftar från individ till individ. Äldre med missbruksproblem eller blandmissbrukare räknas inte som dementa men kan också uppträda störande. Äldre personer med psykiska problem kan vara oroliga och krävande. Andra, somatiska, sjukdomar, som t.ex. Parkinson, MS, Reumatism osv., utvecklas i olika faser och vi måste acceptera att detta är naturligt och vi borde kunna försöka att bo tillsammans på äldre dar. 

 Vi bör väl ändå inte ha särskilda avdelningar för alla dessa olika grupper av äldre och inte kan vi väl låta brukarna flytta runt till nya avdelningar allt eftersom symptomen skiftar och sjukdomsbilden accelererar? Det är inte bara ovärdigt, utan också omöjligt, eftersom varje brukare idag har eget hyreskontrakt på sitt boende!

 Vi i alliansen är lyhörda och litar på den forskning som bedrivs om åldrandets sjukdomar och vi lyssnar och lär av dem som har erfarenhet och kunskap om vården för äldre.

 I Älmhults kommun har alliansen valt att arbeta med personcentrerad omsorg och individanpassa boendet i små enheter, vilket all forskning kommit fram till skapar trygghet för den äldre, för de anhöriga och för personalen. Vi erbjuder redan parboende och möjlighet till utevistelse för dem som önskar. Vi för en dialog om kvalité på mat och vill gärna i någon form återinföra valmöjlighet till olika maträtter.

 Vi vill utveckla äldrevården, förbättra möjligheterna för de icke-dementa att träffas i vardagen, t.ex. vid matbordet. Vi vill skapa lokala mötesplatser på alla våra äldreboenden, öppna för äldre i både äldreboende och ordinärt boende samt för anhörigvårdare. Vi vill också förbättra utemiljön vid våra äldreboende för att göra det enklare för alla, dementa och icke-dementa, rörliga och svårt rörelsehindrade att vistas ute. Äldrevården i Älmhult är redan bra, men kan bli ännu bättre!

För alliansen i socialnämnden i Älmhult

Vidar Lundbäck (c), Berith Krook (m), Berth Karlén (kd), Tomas Simonsson (fp)

Länk till artikel i Smålandsposten: http://www.smp.se/nyheter/almhult/socialdemokraterna-vill-slopa-blandade-boenden(2104040).gm

Socialdemokraterna sviker gamla överenskommelser

september 1, 2010

Under förra valperioden regerade vi i Centern Landstinget Kronoberg tillsammans med Socialdemokraterna. Då utarbetade vi ett ”Mångfaldsprogram”, och som en av följderna av detta la vi ut Vårdcentralen i Älmhult på entreprenad.

Sen snart fyra år  har vi centerpartister ingått i Alliansen, som regerat den här valperioden. Vi har medverkat till att införa ”Vårdval Kronoberg”, där medborgarna har möjlighet att själva välja vårdcentral. Detta har i Älmhult fått till följd att det har öppnats ännu en läkarstation.

Nu vill Socialdemokraterna svika den gamla överenkommelsen. Enligt den står det i avtalet att Landstinget kan ta tillbaka vårdcentralen om den missköts och inte uppfyller de krav vi ställer på offentligt finansierad sjukvård.

Detta kan väl ingen komma och påstå? Tvärtom har den ”gamla” vårdcentralen fortsatt att vara en mycket väl fungerande primärvårdsenhet och vi i Centern står fast vid ingångna uppgörelser och avtal!

Som vi ser det är Vårdval Kronoberg den naturliga fortsättningen och utvidgningen av det mångfaldsprogram som vi en gång tog initiativ till.

http://www.smp.se/nyheter/almhult/majoriteten-sagar-s-forslag(2086337).gm

Vi ska INTE stänga fler avdelningar på Niklagården

augusti 27, 2010

Att det ska vara så svårt att göra sig förstådd. I går försökte jag förklara för en journalist på Smålänningen hur vi arbetar med budgeten i Socialnämnden.

Just nu har vi inte någon större efterfrågan på platser på våra äldreboenden och därför la vi en avdelning på Niklagården i malpåse förra året och i år har vi tillfälligt stängt en till.

Eftersom vi inte ser någon omedelbar ökning av behovet tänker vi göra en budget för nästa år som stämmer någorlunda med verkligheten och ta bort pengarna för den senast stängda avdelningen.  Så gjorde vi också förra året, när vi stängde den första.

Är det här krångligt? Är jag usel på att förklara? Eller har vissa journalister svårt att fatta?

Efter att ha pratat med mig ringde han till områdeschefen och påstår att jag har sagt att vi ska lägga ner ytterligare en avdelning ?!?  Hon säger att det tror hon inte på och försöker förklara en gång till hur det hänger ihop.

Han vill tydligen inte fatta!! Istället skriver han en artikel som genererar stor rubrik på första sidan och påstår att jag vill lägga ner en avdelning till, alltså en tredje!

Så  nu får jag alltså framstå som en idiot i tidningen hela helgen innan dementin kommer på måndag eller tisdag!!!

Jag är beredd att ta kritik för sånt som jag har gjort,  men vägrar ta skit för missuppfattningar som beror på dålig journalistik!

Politiskt anförande vid Centerns trivselkväll i Traryd 6 augusti

augusti 6, 2010

I Traryds trevliga hembygdspark höll jag igång mellan grillkorven och kaffet i två funktioner, dels som trubadur med ett visprogram och dels som politisk talare. För att vara säker på att inte hålla på för länge så skrev jag ner anförandet. Och eftersom jag blev rätt nöjd med resultatet så lägger jag ut det här på bloggen:

Jag träffade en miljöpartist en gång, ja, jag har väl träffat miljöpartister fler gånger, men jag minns speciellt en gång. När vi pratat en stund sa han: ”Du borde ju vara miljöpartist!”   ”Det är jag!” svarade jag. Jag minns inte vad han sa men han såg ut som ett stort frågetecken, kanske funderade han på att ringa tidningen och få lite saftiga rubriker. Det har jag varit i minst 40 år”, fortsatte  jag, ”fast jag gick inte med som medlem i Centerns ungdomsförbund förrän nån gång 1972 -73”

 Att Centerpartiet är ett miljöparti är för mig en självklarhet, hållbar utveckling, förnyelsebara energikällor, närproducerad mat, välfungerande kollektivtrafik, återvinning och småskalighet. Allt detta och mycket annat var vi på det klara med redan då, i början av 70-talet. Visst blev vi utskrattade, vi blev kallade gröna vågare, landsbygdsromantiker, Åsa Nisse-marxister och jag vet inte vad.

Men titta nu omkring dig och lyssna på debatten. Massor av det som vi förde fram för 40 år sen är i dag honnörsord inom samtliga partier, en hel del har blivit genomfört, och mycket står på önskelistan inom de flesta politiska riktningar i Sverige idag.

 Varför envisas jag då med att fortsätta vara centerpartist? Jag kunde väl lika gärna vara miljöpartist eller sosse eller moderat, när dom nu ändå tagit till sig så mycket av vår gamla politik? Är det av nostalgiska skäl eller är det på grund av nån sorts rättvisekänsla, det var vi som kom på det först, så vi ska ha credit för det?

 Nja, miljöpartiet har visserligen tagit till sig mycket gammal centerpolitik, och i dom delarna kan jag så klart inte säga mot dom. Men det är lätt att sitta i Stockholm och bestämma: Nu höjer vi bensinskatten, så slutar folk att köra bil och smutsa ner luften. Dom kan väl cykla och åka tunnelbana istället? Det påminner om vad drottning Marie Antoinette sa när hon hörde talas om att folket i Frankrike inte hade tillräckligt med bröd: ”Då får dom väl äta bakelser i stället.” Jag hittade ingen järnvägsstation i Hallaryd med tåg till Traryd i eftermiddags. Nä, om dom fick bestämma skulle vi snart ha en öde landsbygd och vem skulle då tillhandahålla t.ex. närproducerad mat och bioenergi och hur miljövänligt är det att alla människor bor i städer och större tätorter?

 Sossarna då? Ja, omtanken om de små i samhället, de arbetslösa, långtidssjukskrivna, låginkomsttagarna. Det är väl vackert, och där är vi i stort sett överrens. Men sossarna har ett stort problem. Dom har ännu inte lärt sig skillnaden mellan JÄMLIKHET och LIKHET. Alla människor har lika värde, men alla har inte samma intressen och förmågor. Jag känner såna som är enormt kloka och förståndiga och har en fantastisk praktisk begåvning och kan finna på de mest finurliga lösningar om något inte fungerar, men vars självkänsla höll på att köras i botten av ett skolsystem där alla måste kunna allting, även de teoretiska ämnena. Nej, kollektivism och enkelriktade lösningar skapar enfald.

Vi vill börja hos individen och skapa ett månfaldigt samhälle där vars och ens förmåga, teoretisk eller praktisk tas till vara och ges möjlighet att blomma, den enskilda människan till glädje och det gemensamma samhället till fromma!

Men de nya moderaterna är väl häftiga? Vem kunde för tio år sen tänka sig en moderat statsminister med rakat huvud och en dito finansminister med hästsvans och ring i örat? Och de kritstrecksrandiga kostymerna är på väg ut när dom skapat en ny klädkod. Jodå, som allianskamrater kan de gå an, men det är tur att vi är med och kan hålla igen lite på de vildaste idéerna. Konkurrensutsättning, privatisering, effektivisering, skattesänkning, lägg ner allt som inte är lönsamt, ge folk det dom vill ha. Låt marknadskrafterna styra. Men det jag saknar hos moderaterna är en idé om vilken sorts samhälle vi vill ha. Ska vi t.ex. lägga ner Norrland? Det är ju inte särskilt lönsamt. Självklart är det bra med en slimmad och effektiv samhällsservice, vi är ofta överens om medlen, men vad är målet??

Nej, nu är det nog pratat om andra partier, nu vill jag prata om Centern!

Vi har ett mål, ett småskaligt samhälle där vi har vänt perspektivet och utgår från individen, den enskilda människans bästa. Ett hållbart samhälle där energi och resurser räcker till även i framtiden och för alla människor. Ett hälsosamt och miljövänligt samhälle där människor får vara friska och leva länge med bibehållen livskvalité. Om Centern finge bestämma själva, kanske vi inte hade ett paradis på jorden, men vi vore nog ett litet steg närmare.

När vi nu är så här bra, varför är det så få som fattar det. Varför får vi så mycket stryk i massmedia och opinionsundersökningar. Är vi för snälla? Är vi för samarbetsvilliga? Är vi för snabba att gå in i detaljdiskussioner och pratar för lite om de stora målen, vart vi vill nå?

 Sant är att vi gärna tar ansvar när vi har ett politiskt uppdrag. Även om andra klantar till det, som moderaterna när det gällde BB i Ljungby, så står vi där, trygga och beskedliga och försöker förklara varför det blev som det blev.

 Det finns en styrka i detta också. När finanskrisen stormade som värst och alla skrek på statliga pengar så stod Maud Olofsson, så liten hon är, rak som en fura och sa: Inga pengar till SAAB förrän där finns en trovärdig plan för en rekonstruktion och en ny ägare som är beredd att satsa. Sällan har jag varit så stolt över vår partiledare som då.

 Vi vet målet, men medlen måste vi ibland kompromissa om. Många har sagt till mig att vi sålde vår själ när vi gick med på ersätta uttjänta reaktorer i befintliga kärnkraftverk. Jag får väl erkänna att jag också blev chockad när jag hörde talas om energiuppgörelsen. Som alla kompromisser måste den ju avgöras i en liten krets, och det fanns ju inga möjligheter att ställa frågan till en bred majoritet av partimedlemmar.

Sen har jag funderat ytterligare ett steg: Vad är centerpartiets själ när det gäller energiproduktion? Jo, närproducerat, miljövänligt, hållbart, förnyelsebart etc. Och här passar givetvis inte kärnkraften in. Den är storskalig, kräver långa och stora elledningar, den är inte förnybar, den har en avfallsproblematik som sträcker sig tusentals år in i framtiden. Självklart är det inget att satsa på för framtiden. Men nu står dom ju där, Ringhals, Forsmark och Oskarshamn, infrastrukturen med stora elledningar finns där, avfallet finns redan och vi måste ordna slutförvaringen. Den stora satsning på förnybar energi som vi Linje 3-are ville ha kommer först nu 20 år för sent! Att gå med på att ersätta reaktorer i befintliga anläggningar berör inte djupet i vår själ. Om det ens blir av kommer det att förlänga kärnkraftparentesen med några decennier, och vi sålde oss dyrt i kompromissen. Vi fick med rejäla satsningar på forskning och utveckling av framtidens energikällor.

 Vårt parti stammar ur en pragmatisk bonderörelse. En bonde förr i tiden kunde bestämma – i morgon ska jag köra in hö. Men om det regnade på morgonen så fick han anpassa sig till den nya situationen. Målet var tydligt. Höet skulle in. Men vilken dag den sista hässjan skulle vara tom gick inte att besluta i förväg.

 Jag hade egentligen tänkt prata mer om detaljer i Centerns valprogram, vi har många och stora viktiga beslut framför oss. Men varav hjärtat är fullt därav talar munnen. Därför blev det här anförandet som det blev. Ni får läsa mer i valbroschyrer och liknande för att få reda på mer. För mig personligen känns den här kvällen som den egentliga starten på valrörelsen, det sammanfaller ju också med Centerns valkonvent. Från den 16 augusti till den 19 september har jag tagit semester från jobbet som kyrkomusiker och kommer alltså att ägna mycket tid åt valet.    

 Gunnar Hedlund sa en gång ”Det finns dom som är vänstervridna och det finns dom som är högervridna, och så finns det dom som inte är vridna alls – dom är centerpartister!” Låt oss hoppas och arbeta för att många människor inser att denna sanning ännu gäller och lägger sin röst på Centern i valet den 19 september.

Äntligen startar regiondebatten

juli 15, 2010

När Axel Oxenstierna på 1630-talet inrättade länsstyrelser och landshövdingar och därmed fick slut på det godtyckliga fogdeväldet och grundlade det relativt goda förtroende vi har i Sverige för en omutbar och någorlunda rättvis statsförvaltning, kunde väl inte ens han ana att det systemet skulle fungera i nästan 400 år!

När landstingen infördes i slutet av 1800-talet, först för att välja riksdagsmän till 1.a kammaren, och småningom fick ansvar för den framväxande sjukvården, var det naturligt att följa länsgränserna. Länet var, med den tidens transportmöjligheter ett rimligt stort område,  så att det inte skulle ta alltför lång tid för ledamöterna att resa till landstingsmötena.

I dag är situationen en annan. Bilar, bussar, snabba tåg(?), telefoner och e-post gör det möjligt för beslutsfattare att ta sig an större områden. Sjukvårdens specialisering, näringslivets och kulturens globalisering har krävt att vi måste samarbeta mellan de relativt små länen.  SYDSAM (Småland, Halland, Blekinge och Skåne), Musik i Syd (Skåne och Kronoberg), Länsbibliotek Sydost (Blekinge och Kronoberg), sjukvårdssamarbetet med hjärtsjukvård i Karlskrona och onkologi i Växjö är några av många exempel på läns- och regionsövergripande samarbete.

I och för sig fungerar dessa samarbeten bra och en del av detta kommer givetvis att finnas kvar även om vi bildar större regioner. Men allför många olika geografiska gränser för olika uppgifter skapar en ”rörig” byråkrati, och vem som har hand om vad i vår egen uppdelning mellan Landstinget Kronoberg och Regionförbund Södra Småland kan inte jag, trots att jag är ledamot i Landstingsfullmäktige, i detalj redogöra för!

Så det är verkligen dags att vi vågar sätta ner foten och börjar diskutera frågan om regioner på allvar. Jag har vid ett flertal tillfällen och i olika sammanhang under de senaste fyra åren tjatat om detta.

Det finns för- och nackdelar både med en Smålandslösning och ett eventuellt samgående med Skåne, men vi måste bestämma oss, och det mycket snart. När vi har fattat beslut, kan vi börja jobba med de praktiska lösningarna, vilka uppgifter som ska skötas inom den egna regionen och vilka regionövergripande samarbeten som behöver finnas kvar.

Hoppas på en spännande debatt, nu när den äntligen verkar komma igång på allvar

http://www.smp.se/nyheter/kronoberg/centern-ger-upp-skane(2013603).gm

Ny sidhuvudbild

juli 8, 2010

Jag fortsätter med min jordkällare, nu blomsterklädd. Bilden tagen från kökstrappan i lite motljus.

Nu börjar jag blogga igen!

juli 7, 2010

Har inte hunnit (nej stryk det) har inte orkat (nej stryk det) har inte blivit färdig till (mera med sanningen överensstämmande) att skriva i den här bloggen sen februari!

Ska nu försöka bättra mig (det är ju snart val) och skriva minst ett par gånger i veckan. Ska i morgon, när batterierna till kameran blivit färdigladdade byta vinterbilden (ovan) på min jordkällare till en sommarbild (om jag kommer ihåg hur man gjorde för att byta bild)

Var på Älmhults marknad idag, märkte hur det börjar hetta till (inte bara vädret) inför den mjukstartande valrörelsen. Många frågor och idéer från förbipasserande marknadsbesökare. Centrumplanen, Haganäsvägen, bortplockade övergångsställen, eventuell stängning av Köpmantunneln för biltrafik, bemanningstal inom äldreomsorgen, demensvården, kärnkraften och Solveig Ternströms avhopp, samlingslokaler för pensionärer i Älmhults tätort, var några av de ämnen som vi fick chans att diskutera. (Jag fick också en fråga om vad det är för skillnad på de gamla och de nya moderaterna, men då sa jag att det är väl bättre att fråga dom) Kort sagt, en härlig dag i solen, med intresserade och engagerade medborgare som passade på att tala om för oss vad de tycker!

Blandade eller inte blandade äldreboenden för dementa har varit på tapeten de senaste veckorna. I går ringde en juonalist från Smålandsposten och ville ha mer kommentarer om detta. Jag avvaktar hans artikel, som väl kommer nån av de närmaste dagarna, sen ska jag skriva ett längre inlägg om detta.

Äntligen ska väg 120 breddas

februari 16, 2010

I dag blev jag glad när jag läste tidningen! Visserligen bara en förstudie om breddning av väg 120 mellan Göteryd och Älmhult, men i alla fall. Det händer något! Jag kör ofta den vägen och märker hur smal den är när man möter en lastbil. Allra värst är det för cyklar och mopeder, det är mycket svårt att köra om långsamma fordon när vägen är smal och tar man som bilist inte ansvar och väntar lite, kan det uppstå verkligt farliga situationer. När sonen fyllde moppe för några år sen uppmanade jag honom att köra byavägen om Torsholma och Lindås och undvika väg 120 när han skulle hälsa på kusinerna i Brokhult! Om jag någonsin skulle få för mig att cykla till Älmhult skulle jag ta vägen om Losult!

Men jag måste ändå passa på att kritisera Vägverket för de nya hastighetsgränserna. Att ha 80 km/h mellan Göteryd och Älmhult är väl ok, även om det är lite väl fort genom Brokhult, men att klassa ner sträckan Göteryd – Traryd till 80-väg är ett riktigt stolpskott! Skillnaden mellan dessa båda vägsträckor är så stor att den mer än väl motiverar olika hastighetsgränser. Det räcker inte att sätta upp skyltar, man måste  få trafikanterna att inse det rimliga i att följa dom också. Om man ska få folk att följa 80-gränsen  Älmhult – Göteryd måste vi få tillbaka 90-gränsen Göteryd – Traryd!

http://www.smp.se/nyheter/almhult/bredare-vagar-runt-almhult(1778869).gm

Välkommen!

februari 15, 2010

Välkommen att kolla på min nya blogg. Nu börjar mitt bidrag till årets valrörelse i den digitala världen.

I kväll har jag bara öppnat kontot, men sen framöver ska jag försöka att berätta lite om vad som händer och vad jag tycker om det som händer.