I Traryds trevliga hembygdspark höll jag igång mellan grillkorven och kaffet i två funktioner, dels som trubadur med ett visprogram och dels som politisk talare. För att vara säker på att inte hålla på för länge så skrev jag ner anförandet. Och eftersom jag blev rätt nöjd med resultatet så lägger jag ut det här på bloggen:
Jag träffade en miljöpartist en gång, ja, jag har väl träffat miljöpartister fler gånger, men jag minns speciellt en gång. När vi pratat en stund sa han: ”Du borde ju vara miljöpartist!” ”Det är jag!” svarade jag. Jag minns inte vad han sa men han såg ut som ett stort frågetecken, kanske funderade han på att ringa tidningen och få lite saftiga rubriker. Det har jag varit i minst 40 år”, fortsatte jag, ”fast jag gick inte med som medlem i Centerns ungdomsförbund förrän nån gång 1972 -73”
Att Centerpartiet är ett miljöparti är för mig en självklarhet, hållbar utveckling, förnyelsebara energikällor, närproducerad mat, välfungerande kollektivtrafik, återvinning och småskalighet. Allt detta och mycket annat var vi på det klara med redan då, i början av 70-talet. Visst blev vi utskrattade, vi blev kallade gröna vågare, landsbygdsromantiker, Åsa Nisse-marxister och jag vet inte vad.
Men titta nu omkring dig och lyssna på debatten. Massor av det som vi förde fram för 40 år sen är i dag honnörsord inom samtliga partier, en hel del har blivit genomfört, och mycket står på önskelistan inom de flesta politiska riktningar i Sverige idag.
Varför envisas jag då med att fortsätta vara centerpartist? Jag kunde väl lika gärna vara miljöpartist eller sosse eller moderat, när dom nu ändå tagit till sig så mycket av vår gamla politik? Är det av nostalgiska skäl eller är det på grund av nån sorts rättvisekänsla, det var vi som kom på det först, så vi ska ha credit för det?
Nja, miljöpartiet har visserligen tagit till sig mycket gammal centerpolitik, och i dom delarna kan jag så klart inte säga mot dom. Men det är lätt att sitta i Stockholm och bestämma: Nu höjer vi bensinskatten, så slutar folk att köra bil och smutsa ner luften. Dom kan väl cykla och åka tunnelbana istället? Det påminner om vad drottning Marie Antoinette sa när hon hörde talas om att folket i Frankrike inte hade tillräckligt med bröd: ”Då får dom väl äta bakelser i stället.” Jag hittade ingen järnvägsstation i Hallaryd med tåg till Traryd i eftermiddags. Nä, om dom fick bestämma skulle vi snart ha en öde landsbygd och vem skulle då tillhandahålla t.ex. närproducerad mat och bioenergi och hur miljövänligt är det att alla människor bor i städer och större tätorter?
Sossarna då? Ja, omtanken om de små i samhället, de arbetslösa, långtidssjukskrivna, låginkomsttagarna. Det är väl vackert, och där är vi i stort sett överrens. Men sossarna har ett stort problem. Dom har ännu inte lärt sig skillnaden mellan JÄMLIKHET och LIKHET. Alla människor har lika värde, men alla har inte samma intressen och förmågor. Jag känner såna som är enormt kloka och förståndiga och har en fantastisk praktisk begåvning och kan finna på de mest finurliga lösningar om något inte fungerar, men vars självkänsla höll på att köras i botten av ett skolsystem där alla måste kunna allting, även de teoretiska ämnena. Nej, kollektivism och enkelriktade lösningar skapar enfald.
Vi vill börja hos individen och skapa ett månfaldigt samhälle där vars och ens förmåga, teoretisk eller praktisk tas till vara och ges möjlighet att blomma, den enskilda människan till glädje och det gemensamma samhället till fromma!
Men de nya moderaterna är väl häftiga? Vem kunde för tio år sen tänka sig en moderat statsminister med rakat huvud och en dito finansminister med hästsvans och ring i örat? Och de kritstrecksrandiga kostymerna är på väg ut när dom skapat en ny klädkod. Jodå, som allianskamrater kan de gå an, men det är tur att vi är med och kan hålla igen lite på de vildaste idéerna. Konkurrensutsättning, privatisering, effektivisering, skattesänkning, lägg ner allt som inte är lönsamt, ge folk det dom vill ha. Låt marknadskrafterna styra. Men det jag saknar hos moderaterna är en idé om vilken sorts samhälle vi vill ha. Ska vi t.ex. lägga ner Norrland? Det är ju inte särskilt lönsamt. Självklart är det bra med en slimmad och effektiv samhällsservice, vi är ofta överens om medlen, men vad är målet??
Nej, nu är det nog pratat om andra partier, nu vill jag prata om Centern!
Vi har ett mål, ett småskaligt samhälle där vi har vänt perspektivet och utgår från individen, den enskilda människans bästa. Ett hållbart samhälle där energi och resurser räcker till även i framtiden och för alla människor. Ett hälsosamt och miljövänligt samhälle där människor får vara friska och leva länge med bibehållen livskvalité. Om Centern finge bestämma själva, kanske vi inte hade ett paradis på jorden, men vi vore nog ett litet steg närmare.
När vi nu är så här bra, varför är det så få som fattar det. Varför får vi så mycket stryk i massmedia och opinionsundersökningar. Är vi för snälla? Är vi för samarbetsvilliga? Är vi för snabba att gå in i detaljdiskussioner och pratar för lite om de stora målen, vart vi vill nå?
Sant är att vi gärna tar ansvar när vi har ett politiskt uppdrag. Även om andra klantar till det, som moderaterna när det gällde BB i Ljungby, så står vi där, trygga och beskedliga och försöker förklara varför det blev som det blev.
Det finns en styrka i detta också. När finanskrisen stormade som värst och alla skrek på statliga pengar så stod Maud Olofsson, så liten hon är, rak som en fura och sa: Inga pengar till SAAB förrän där finns en trovärdig plan för en rekonstruktion och en ny ägare som är beredd att satsa. Sällan har jag varit så stolt över vår partiledare som då.
Vi vet målet, men medlen måste vi ibland kompromissa om. Många har sagt till mig att vi sålde vår själ när vi gick med på ersätta uttjänta reaktorer i befintliga kärnkraftverk. Jag får väl erkänna att jag också blev chockad när jag hörde talas om energiuppgörelsen. Som alla kompromisser måste den ju avgöras i en liten krets, och det fanns ju inga möjligheter att ställa frågan till en bred majoritet av partimedlemmar.
Sen har jag funderat ytterligare ett steg: Vad är centerpartiets själ när det gäller energiproduktion? Jo, närproducerat, miljövänligt, hållbart, förnyelsebart etc. Och här passar givetvis inte kärnkraften in. Den är storskalig, kräver långa och stora elledningar, den är inte förnybar, den har en avfallsproblematik som sträcker sig tusentals år in i framtiden. Självklart är det inget att satsa på för framtiden. Men nu står dom ju där, Ringhals, Forsmark och Oskarshamn, infrastrukturen med stora elledningar finns där, avfallet finns redan och vi måste ordna slutförvaringen. Den stora satsning på förnybar energi som vi Linje 3-are ville ha kommer först nu 20 år för sent! Att gå med på att ersätta reaktorer i befintliga anläggningar berör inte djupet i vår själ. Om det ens blir av kommer det att förlänga kärnkraftparentesen med några decennier, och vi sålde oss dyrt i kompromissen. Vi fick med rejäla satsningar på forskning och utveckling av framtidens energikällor.
Vårt parti stammar ur en pragmatisk bonderörelse. En bonde förr i tiden kunde bestämma – i morgon ska jag köra in hö. Men om det regnade på morgonen så fick han anpassa sig till den nya situationen. Målet var tydligt. Höet skulle in. Men vilken dag den sista hässjan skulle vara tom gick inte att besluta i förväg.
Jag hade egentligen tänkt prata mer om detaljer i Centerns valprogram, vi har många och stora viktiga beslut framför oss. Men varav hjärtat är fullt därav talar munnen. Därför blev det här anförandet som det blev. Ni får läsa mer i valbroschyrer och liknande för att få reda på mer. För mig personligen känns den här kvällen som den egentliga starten på valrörelsen, det sammanfaller ju också med Centerns valkonvent. Från den 16 augusti till den 19 september har jag tagit semester från jobbet som kyrkomusiker och kommer alltså att ägna mycket tid åt valet.
Gunnar Hedlund sa en gång ”Det finns dom som är vänstervridna och det finns dom som är högervridna, och så finns det dom som inte är vridna alls – dom är centerpartister!” Låt oss hoppas och arbeta för att många människor inser att denna sanning ännu gäller och lägger sin röst på Centern i valet den 19 september.
